Solbergas historia

Stadsdelen ligger drygt 8 km söder ut från Stockholm. Bebyggelsen utgörs till stor del av lamellhus i tre våningar och några högre punkthus. Stadsdelen fick två centrumbyggnader – en idé som inte är vanligt på andra håll. Centrumen Kristalltorget och Klacktorget ligger också vänt för gående och inte för bilism.
Det mesta byggdes från slutet av 40-talet fram till 50-talets slut. Det var då en kraftfull satsning för att få bra bostäder åt Stockholmarna. Vägarna fick antingen namn från ädelstenar eller från skor – därav vårt namn Kristallskon.

Både under 60- och 70-talet ”fylldes” det på med ett och annat hus. Husen följer naturens nivåer och grönskan är påtaglig. Solberga- och Älvsjöskogen finns nära. Under 90-talet och 2000-talet byggs det mycket i Solberga, en förtätning med nya hus. Trångt var det innan för bilarna – nu får alla bilar knappt plats. När Solberga planerades på 40-talet fanns inte dagens biltrafik!

Stockholmshem i Solberga
I Solberga finns ca 3400 bostäder, knappt hälften av dessa, 1570,  ägs och förvaltas av Stockholmshem.

Stadsdelen Solberga
Är en av nio stadsdelar inom Älvsjö stadsdelsområde och är den absolut största befolkningsmässigt. Stadsdel bildades 28 mars 1947 då Överståthållarämbetet fastställde:”område, som begränsas av Södertäljevägen, Älvsjövägen, Stadsäga nr 1 och Skyddsområdet söder om Västberga industriområde. Måtte räknas som en särskild stadsdel benämnd Solberga efter en inom området belägen gård”.Området kom genom beslutet att begränsas också i väster, av stambanan i öster och den senare utbyggda Lerkrogsvägen mot norr.
Anledningen till att vår stadsdel planerades, var planerad nybebyggelse, inom området som kallades ”Västbergaskogen”. Fram till 1913 utgjorde marken en del av Brännkyrka socken som detta år inkorporerades med Stockholms stad.

Solberga gravfält
I den södra delen av slutet på Folkparksvägen, ligger ett av de största ännu bevarade orörda gravfälten söder om Stockholm. Gravfältet härstammar troligtvis från folkvandrings- och vikingatid, år 400 – 1050 e Kr. Detta säger oss att boplatsen troligtvis funnits betydligt mer än tusen år tillbaka. I gravfältet finns cirka 70 fornlämningar, som stensättningar och gravhögar.
Rikshuvudvägen från Stockholm gick till södra Sverige, ursprungligen från Skanstull, över Årstafältet (där vägrester (ännu) finns bevarade), till Brännkyrka kyrka och vidare Götalandsväg. Denna väg gick då i en böj mot detta gravfält för att sedan vika söderut. Där gick vägen på en 200 m lång bank över en grund vik från Solberga till Långbro.
1750-tal bestod Solberga av en skog men i dess södra del fanns gården Solberga och några andra gårdar som brukade marken. Numera ligger Prästgårdsgärde och Kavlifabriken på dessa marker.
På 1850-talet fanns ytterligare två torp, Orrtorpet och Kämpetorp. Sjön nedanför Brännkyrka kyrka (idag sjöängen) har krympt i omgång.

I slutet av 1800 talet och början av 1900-talet växer ett mindre villa- och industribebyggelse upp norr om Älvsjö station, när stambanan öppnats för trafik 1860. Själva skogen, dvs. huvuddelen av det som idag är Solberga, är då fortfarande obebyggd.
1950 byggs det som vi idag kallar för gamla Solberga, men planeringen av bostäderna sker under 1940-talet. Gatornas namn blir efter ädelstenar och skor.

Huvudgatan får namn efter ”Södra Folkparken” som Hjalmar Branting invigde 22 maj 1922. Denna stora Folkpark, belägen norr om nuvarande Västberga handelsområde, hade då teater, restaurang och dansbana. Den 11 november 1927 brann restaurangen, möteslokalen och dansbana ned. Efter denna tragiska händelse klarade sig inte Folkparken och gick då i konkurs. Försök gjordes av en privatperson att driva denna vidare men 1944 lades den ned.

Området fick ge plats åt bostadsområdet Västberga som fick sina gatunamn efter denna Folkpark. Senare delen av 60-talet byggs det som idag kallas för Apelsinlunden – då kallades området för varpadalen efter ett klubbhus som Varpaklubben hade. Samtidigt med byggandet av Apelsinlunden byggs Solberga Sjukhus. En förtätning av Solberga sker under 2000-talet, genom att tulla på områdets grönområden. Flera utbyggnadsplaner finns. Tyvärr är inte alla till gagn för grönområdenas fortsatta rekreationsmöjligheter för boende i Solberga.

Hyresgästföreningen i Solberga
Under 1970-talet bildades en kontaktkommitté för Stockholmshems bestånd i Solberga. Vi fick lokalen på Kristallvägen 32 och hade stor grannsamverkan genom att renovera och måla den. På 1980-talet var många engagerade i sitt boende, att kontaktkommittén kunde delas upp i tre olika lokala hyresgästföreningar. Dojan- blev föreningen för de boende på alla ”skovägar” och fick en egen lokal på Stövelvägen 12. Efter samråd med Stockholmshem kunde de förvärva ytterligare två lokaler.

Sulvägen 35 som blev ett styrketräningsgym, tack vare gåva från ungdomsgården som skulle läggas ned. Från dom fick Dojan flera styrketräningsmaskiner. Pliggvägen blev en Keramik lokal, tack vare en grupp engagerade kvinnor. Kurser inom drejning och bränning hölls och var mycket populära bland boende. Safiren – alla boende på Safirgränd och Kristallvägens Östra del (från Folkparksvägens sida) fick tillhöra Safiren. Även denna förening fick en egen lokal på Safirgränd 34 som idag är Hobbylokal.

Textförfattare Gunilla Roxby Cromvall.
Källa: Brännkyrka Hembygdsförening ”Skrift om Solberga”