Hundrastgård

Vad händer med hundrastgården och hundrastområdet? Hundrastgården byggs äntligen! Det har ”bara” gått 13,5 år! För så gammal är min hund och så länge har vi skrivit och uppvaktat att få denna viktiga plats. Nu kan hundar springa fria utan att jaga vilt och människor.

Men vi har också drivit hårt att gällande lagar också har giltighet i Solbergaskogen (Hundtillsynslagen) därför är vi fyra personer som lämnat in överklagande om att skogens norra del har utsetts som ett hundrastområde. Detta har blivit ett moment 22 beslut. Älvsjö stadsdelsförvaltning tog beslutet att rekommendera Stockholms stads kommunfullmäktige att ändra på beslutet att hela skogen är ett hundrastområde. Det har ju alltid funnits skyltar i vår skog med välkommen till Solbergaskogen, här kan du släppa din hund lös. Men, då kommunfullmäktige tog detta beslut, som överklagades visade det sig att beslutet var ogiltigt eftersom det inte fanns något utsprungsbeslut (att ändra) om att hela skogen är ett hundrastområde. Så nu tror politikerna att de beslutat detta, men ärendet har tillbakavisats. Vi som överklagat anser att gällande lagstiftning gäller även i Solbergaskogen. Den säger att vissa delar av året får hundar gå lösa om de hålls under uppsikt och inte orsakar skada. Under den tid som de vilda djuren ska föda och har ungar skall hundarna hållas under sådan uppsikt att de går i koppel, så även löpande tikar. Intresserad av lagstiftningen – läs gärna på om den. Nedan följer vår överklagan då vi begärt prövningstillstånd i kammarrätten.

Solberga den 9 december 2013

 Kammarrätten i Stockholm

Avdelning 06                  

 

Mål nr 7338-13                                                                                                                  ang. laglighetsprövning enligt kommunallagen

 

Vi kompletterar här våra tidigare överklaganden av förvaltningsrättens beslut av den 28 oktober 1013.

 

Vi yrkar

att kammarrätten meddelar prövningstillstånd

att förvaltningsrättens beslut undanröjs och fullmäktiges beslut av den 24/9 2012 hävs.

 

Skäl för prövningstillstånd

Eftersom förvaltningsrättens beslut inte kan vara riktigt fordras prövningstillstånd för att pröva detta.

Det är av vikt för rättstillämpningen att beslutet överprövas. Det måste anses vara en uppenbar feltolkning att lagen inte ska tillämpas fullt ut i ett område som detta.

Nya omständigheter visar att behovet av hundrastområde under processens gång blivit tillfredställt på annat sätt, vilket därtill utgör synnerliga skäl.

 

Grunder och omständigheter

Vi hänvisar till våra tidigare inlagor i förvaltningsrätten och kammarrätten.

Älvsjö Miljöråd måste anses utgöra ett av kommunens organ, med vilket det råder kompetenskonflikter. Rådet håller med oss. Bl a på denna grund kan Kommunfullmäktige ha överskridit sina befogenheter.

Det åligger förvaltningsrätten att grunda sitt beslut om rimligheten i kommunfullmäktiges beslut, på en självständig bedömning med utgångspunkt från de verkliga förhållandena, och med hänsyn tagen till proportionalitetsprincipen i Europakonventionen för Mänskliga Rättigheter som är svensk grundlag. Så har inte skett.

Förvaltningsrätten grundar i stället sitt beslut på Älvsjö stadsdelsförvaltnings tjänsteutlåtande, men det innehåller endast de regler som alla vi hundägare känner till. Rätten har inte behandlat den praktiska möjligheten att i denna speciella skog kunna uppfylla kraven att minimera risken för skador och olägenheter, som förarbetena uttrycker.

När det inte anses att hundar ska få gå lösa i hela Solbergaskogen, så är det svårt att förstå varför en del av samma skog inte ska få vara lika fredad. Skogen är mycket kuperad med höga klippområden med mycket gammal hällskog, blandad skog i oländig terräng, kärr och raviner. Den del som avses utgöra hundrastområde ska ju inte inhägnas, vilket betyder att hundar likt de vilda djuren i praktiken kommer att röra sig fritt i hela skogen. Även för den hundägare som, enligt lagen, ska ha sådan tillsyn över sin hund att den inte orsakar skada eller olägenhet när den inte är kopplad, är det i praktiken nästan omöjligt att i denna terräng hålla kontakt med och stoppa en hund som fått vittring på vilt och börjar jaga viltet eller störa det.

Denna del av skogen är ett rekreationsområde, och där promenerar människor som är rädda för lösspringande hundar. Därtill ansluter området till flerbostadshusens gårdar med stor andel pensionärer och lekande barn, som både kan skadas och bli kroniskt rädda för hundar. De skador och olägenheter hundar kan orsaka där kan därför medföra att gårdarna inte kan användas av de boende. Gårdarna är inte inhägnade och det ingår i boendets nyttjandevärde att ha direktkontakt med skogen. Även de boendes situation har stor betydelse för tillämpningen av lagen, men detta har inte beaktats i beslutet.

I sensomras, dvs ca 11 månader efter kommunens beslut och ca två månader innan förvaltningsrättens dom, har Älvsjö stadsdelförvaltning inrättat ett mindre inhägnat hundrastområde i skogens nordöstra del. Området ligger nära promenadvägen och är ca 0,2 ha med en del skog och en större del öppen grusplan med liggande stockar där hundarna kan springa och leka med varandra. Den är utrustad med två soptunnor och gruset byts ut vartannat år. Den är mycket populär och besöks hela dagarna av ett 15-tal hundar. Dit kommer vi hundägare från hela Solberga och Älvsjö, som vet att vi inte ska släppa hundarna fria i skogen. Behovet av hundrastområde har således under processens gång redan tillfredställts på detta sätt.

Det kan nämnas att Huddinge kommun anser det fullständigt uteslutet att avsätta en del av sina skogar till hundrastområde utan inhägnad. Vi anser att deras tolkning av lagen är korrekt.

Det kan inte vara lagstiftarens mening att avvikelse från lagen skall tillåtas i den typ av artrik urskog som Solbergaskogen är.

Dessa är tungt vägande skäl för att förvaltningsrättens beslut ska undanröjas och fullmäktiges beslut hävas.

 

 

Inga Allard, även för Helge Torstensen, Gunilla Roxby Cromvall och Tommy Hilding